Snart är det dags för årets föreläsning om avlägsnar byar som analogstudier för framtida rymdbosättningar åt BSc i Remote Medicine vid Imperial College i London. Jag kommer att prata om den relativa "remoteness", avlägsenhet då, och berätta om äkta case och äkta personer och deras hälsoutmaningar i glesbygden världen runt för en grupp blivande läkare.
Föreläsningen är nog en av novembermånadens högpunkter. Det är kul att få lyssna in på unga människors tanke och, framför allt är det kul att få dela med mig av min forskning och det jag håller på med.
Samtidigt får man stanna upp och häpna i en stund och tänka efter hur fascinerande det är att kunna föreläsa åt studenter i London här från hemmet på västkusten. Orden "något gott har nog kommit av covid" ligger nära munnen. Och hoppet att vi kan ta med något av det modet till att använda oss av teknologi för att träffas på avstånd även till efter denna konstiga tiden. Tänk dig att inte jobbet eller uppdraget skulle få bestämma vart du måste bo? Vart skulle du då vilja bo egentligen? Det är nog frågan många kommer att ställa sig under de närmaste åren.
Men nu ska det vara lite "filmstudio" hemma. Eleverna väntar.